pátek 14. září 2012

Och vi får aldrig tappa hoppet

Vi som vet vem han är och som läst hans ord och som känner empati vi kan
inte låta detta hända. På något sätt är det förbjudet, inte accepterat.
Det måste komma en vändning. Det finns ju mirakel. Kan sådana ske nu?
Vart skulle vi vända oss om inte hoppet fanns? om än så litet...
Vi vet att det kanske blir svårt och tungt och att vi kommer bli ledsna
mer än vi är nu...men vi får aldrig tappa hoppet.

Kan alla våra tankar och all vår styrka all vår kärlek och livstro kunna
hjälpa honom? Kanske inte rädda honom, men vara där hos honom -
vi är ändå alla bara människor – sjuka eller friska – och någonstans inom
oss är vi alla lika och ska samma väg vandra oavsett vem vi är.

Men låt oss mötas i mörkret med Kristian och lysa upp hans tillvaro, vi
vet inte vad som händer med honom nu men vi måste finnas där, nånstans
nära honom. Han blir vi och vi blir han. Så ljuset kommer att lysa där -
helt utan förbehåll, ett ljus som vi alla håller – tillsammans. Med
Kristian.

Och vi får aldrig tappa hoppet...

Till Kristian och alla som följer honom.